HOME

BACK

 Vi, vilket vill säga TITTI och ANN-CHRISTINE, har båda varit "inom hunderiet" mest hela vårt liv. Vi möttes första gången för många år sedan. En gemensam bekant presenterade oss på en hundutställning. Titti ville ha en Löwchen - och vem var jag att ta henne ur den tankegången! "Sigismund" , Irish Mist Take The A-Train, blev hennes första Löwchen. Fick en BiS placering som valp, sen bestämde han sig för att "näää, utställning är tråkigt" och växte upp till en ganska stor gosse! Icke desto mindre var han älskad och väl omskött till sin död 2005.
I "ett annat liv" har Titti varit Golden Retriever uppfödare, med massor av stora framgångar. Nu är det ett gäng Löwchen och en Schäfer som delar hennes och maken Peders liv. Han är en one-of-a-kind-man! Vilket djur Titti än släpar hem möts av Peders "ÅHHH, den är ju jättefin - hade dom inte flera"? MIN stora besvikelse här i livet är att han har ingen bror ;-))  OCH han vägrar klona sig...

Ann-Christine - jag alltså, tja, för att göra en lång historia kort; jag växte upp på en liten bondgård i norra Sverige. Flyttade till staden (Umeå) när jag var 16.  Har två pojkar, har varit gift och bor numera utanför Umeå. Fick mitt kennelnamn 1984, min första Löwchenkull kom 1986, har även haft ett par Chinese Crestedkullar. Min "huvudras" var dock Irländsk Varghund, även om jag bara haft 4 kullar. För ca femton år sedan förlorade jag min sista I.V. 
Löwchen har dock stannat och jag hoppas dom gör det i många år till! Numera har dom sällskap av min lilla terrorist - förklädd till Italiensk Vinthund - Dervisch On A Sidewalk In Rome alias MINNIE.
2004 lyckades jag övertala Titti att dela kennelnamn med mig och hittills är vi båda nöjda ;-)! Vi har tagit in en del nya mycket lovande hundar, så framtiden ser ljus ut, tillsammans med mina gamla linjer hoppas vi kunna fortsätta föda upp sunda och snygga Löwchen med rätt attityd!

2007, "delade" vi på oss och Titti väntar på sitt eget prefix men samarbetet fortsätter som tidigare.

Ann-Christine & Titti

 

ACh ätandes tårta på 50-årsdagen		Titti o Peder på Midsommarafton